Församlingen i framtiden

Läste för en tid sedan följande:

"Om vi skulle bibehålla församlings"tätheten" på samma nivå som 2005 behöver vi starta 384 församlingar i Stockholm, 190 i Skåne, 72 i Västra Götland och 835 i hela landet."

Frikyrkligheten håller på att utplånas, eller anser jag, utplåna sig själv. Hur ser morgondagens församling ut? Kommer den månne vara som bygdegårdsföreningarna är nu - platser för nostalgi, historia och bevarandet av kulturminnen? För mig framstår det som om frikyrkligheten håller på att gräva sin egen grav. Vi har lämnat källorna, de eviga, i Ordet. Nu låter jag nästan som bygdegårdsföreningens, förlåt, frikyrkans ordförande. Men så är jag ju en hopplöst förlorad (eller funnen) frikyrkonörd.

Kanske är det bäst som det är. Att frikyrkan i den tappning som nu är, sakta tynar bort.

Vad kommer istället? Kanske det är ett steg tillbaka - eller framåt - men en modell kan vara en försoning och återförening med den "gamla goa" katolska kyrkan. Det verkar som många sätter sitt hopp till den lösningen. I alla fall sedan Svenska Kyrkan verkar vara mer intresserade att bevisa att de verkligen är en statskyrka, nu när de blivit fria.
Kanske uppstår en ny väckelse av helt okänt slag (i frikyrkan väntar vi ju på gamla tiders väckelse, något som ingen nu levande vet något om).

Men, jag drar mig till minnes att någon (hette han Jesus?) gav ett tips (för det kan väl inte varit mer än så) att gå ut och göra folk till lärjungar genom att predika de goda nyheterna och lära ut allt han undervisat om.
Kanske ska vi pröva det tipset?